I höstas var vi ett ganska stort gäng som kom över en hel trälåda (40 kakor) med Valrhonachokladsorerna Gran Couva och Ampamakia till det förnämliga priset av 800 kr.
Det ledde naturligtvis till ett sjukt frossande i s.k. gourmetchoklad. Och visst, Gran Couva är en jäkla god choklad, helt klart värt de 20 kr som vi fick betala för en kaka (på 70 g). Däremot skulle jag aldrig betala standardpriset 55 kr för samma kaka!
Ampamakia då, som skulle vara mildare med sina drygt 60% kakao, smakade mest surt och träligt. Dessutom med absurda rasistiska illustrationer på omslaget, föreställande "nån strävsam ursprungsbefolkning" i nåt land som Valrhona suger ut för att få tag på sitt bruna guld.
Senare sprang jag på Valrhonas Palmira-choklad, som tack vare att den hade två månader kvar till bäst före-datumet såldes för 15 kr. En ok choklad, inte mer.
På bokrean köpte jag sen en chokladbok av chokladgurun Jan Hedh. Han hyllade där Valrhona som "chokladens Rolls-Royce". I min irritation över gourmethypen fick jag idén till att göra ett test på kopanda och köpte små provsmakningsbitar av några Valrhonasorter jag inte provat. Och det verkar helt uppenbart som om alla sorter med ca 60% kakao är alldeles för sura. Det problemet hade både Manjari och Caraibe, och så Ampamakia som jag sa nyss. Guanaja på drygt 70% smakar däremot klart ok, men alldeles för torrt och sandigt för att vara värt sitt överpris.
Nej, min provsmakning (i biomörkret) skulle ha blivit en total besvikelse om jag inte också köpt en bit Amedei Toscano Black, som var det överlägset godaste chokladen jag åt den dagen. Ni kan se fram emot ett test av Amedeis chokladsorter så fort lönen hittat sin väg till mitt konto!
No comments:
Post a Comment